ett helt inlägg om hur mycket jag hatar kyla!
Ja, nu har jag bestämt mig, efter denna helg vill jag aldrig lämna Florida och dess värme igen. never ever again!
Som jag skrev innan så var Linda out of town, hon var i Indiana där hela hennes och Matts släkt bor. I onsdags kom samtalet att hennes faster gått bort. Så därför hoppade jag, Linda, Matt, Katrina, Korrianne och Leif in i bilen och begav oss dit för helgens begravning. Jag behövde inte följa med, men med tanke på omständigheterna så ville jag inte att de skulle behöva oroa sig om mig, helt ensam i melbourne, plus att jag ville se lite mer än bara staten Florida.
Att säga att bilresan hit var alltför lång och obekväm är en mild beskrivning. 18 timmar i bilen är längre tid än vad jag någonsin spenderat i en liten fyrkantig låda, och min väldigt lätta klaustrofobi gjorde några framträdanden. För att inte tala om brist på saker att göra, då de blivit mörkt och boken inte längre var läsbar, och alla förrutom chaffören somnat, var ipoden min enda räddning, har även insett att jag har aldeless för få bra låtar på den..
Även fast vi åkte Matts fina nya,bekväma mercedes,tar 18 timmar på krafterna. speciellt eftersom vi satt tre stycken inklämda i baksätet. Och efter 8 timmar börjar rygg och rumpa värka rätt ordentligt, för att inte tala om nacken då jag gjort allt för att hitta en bekväm sovställning... och för er som undrar är slutsatsen att; de går inte att sitta/ligga bekvämt i en fullpropad bil...
Jag kan berätta för er att Indiana är kallt... alltför kallt. Har jag blivit bortskämd med Floridavärme? Bör jag stänga truten eftersom ni där hemma har de redigt kallt för tillfället? Ja, förmodligen båda två. Men nu är så fallet att jag befunnit mig alltför länge i Florida för att klara av annat än 60F utan att skaka av kyla.
Då vi gjorde vårat första stop i Georgia ( för er som inte vet ligger Georgia ovanför Florida), alltså,då jag lämnade bilen redan i första staten efter Florida skrek jag rätt ut av kyla! De blev inte bättre desto mer norrut vi kom. I Kentucky sprang jag i cirklar runt bilen utropandes" I´m never going back home to sweden, I´m staying with you guys forever, you are never gonna get rid of me!"
Floridabo som man nu även blivit äger jag inga varma kläder... varma kläder ja, men tillräckligt varma kläder för att klara av Indiana kyla och snöstorm... nej...
Annat än flipflopp äger jag inte heller... därför har min outfit bestått av senaste dagarna; svarta ballerinaskor med vita strumpor i ( enligt katrina påminner de om michael jackson). och alla någerlunda varma kläder jag äger har varit på... lager på lager har blivit min räddning.
oj, blev visst lite alltför pessimistiskt inlägg idag. jag som tänkt berätta om allt annat helgen innebärit förrutom kyla och jobbiga bilfärder. Men inser att nog igen orkar läsa mer en detta jag redan hunnit skriva. Plus att jag knappt ser datorskärmen längre; två orsaker, trött som satan, och så börjar jag bli blind ( mamma jag behöver glasögon)
nej nu får de vara nog. skriver nog mera imorgon ... lovar att inte vara lika bitter...
pussar och kramar från iskalla Indiana
Som jag skrev innan så var Linda out of town, hon var i Indiana där hela hennes och Matts släkt bor. I onsdags kom samtalet att hennes faster gått bort. Så därför hoppade jag, Linda, Matt, Katrina, Korrianne och Leif in i bilen och begav oss dit för helgens begravning. Jag behövde inte följa med, men med tanke på omständigheterna så ville jag inte att de skulle behöva oroa sig om mig, helt ensam i melbourne, plus att jag ville se lite mer än bara staten Florida.
Att säga att bilresan hit var alltför lång och obekväm är en mild beskrivning. 18 timmar i bilen är längre tid än vad jag någonsin spenderat i en liten fyrkantig låda, och min väldigt lätta klaustrofobi gjorde några framträdanden. För att inte tala om brist på saker att göra, då de blivit mörkt och boken inte längre var läsbar, och alla förrutom chaffören somnat, var ipoden min enda räddning, har även insett att jag har aldeless för få bra låtar på den..
Även fast vi åkte Matts fina nya,bekväma mercedes,tar 18 timmar på krafterna. speciellt eftersom vi satt tre stycken inklämda i baksätet. Och efter 8 timmar börjar rygg och rumpa värka rätt ordentligt, för att inte tala om nacken då jag gjort allt för att hitta en bekväm sovställning... och för er som undrar är slutsatsen att; de går inte att sitta/ligga bekvämt i en fullpropad bil...
Jag kan berätta för er att Indiana är kallt... alltför kallt. Har jag blivit bortskämd med Floridavärme? Bör jag stänga truten eftersom ni där hemma har de redigt kallt för tillfället? Ja, förmodligen båda två. Men nu är så fallet att jag befunnit mig alltför länge i Florida för att klara av annat än 60F utan att skaka av kyla.
Då vi gjorde vårat första stop i Georgia ( för er som inte vet ligger Georgia ovanför Florida), alltså,då jag lämnade bilen redan i första staten efter Florida skrek jag rätt ut av kyla! De blev inte bättre desto mer norrut vi kom. I Kentucky sprang jag i cirklar runt bilen utropandes" I´m never going back home to sweden, I´m staying with you guys forever, you are never gonna get rid of me!"
Floridabo som man nu även blivit äger jag inga varma kläder... varma kläder ja, men tillräckligt varma kläder för att klara av Indiana kyla och snöstorm... nej...
Annat än flipflopp äger jag inte heller... därför har min outfit bestått av senaste dagarna; svarta ballerinaskor med vita strumpor i ( enligt katrina påminner de om michael jackson). och alla någerlunda varma kläder jag äger har varit på... lager på lager har blivit min räddning.
oj, blev visst lite alltför pessimistiskt inlägg idag. jag som tänkt berätta om allt annat helgen innebärit förrutom kyla och jobbiga bilfärder. Men inser att nog igen orkar läsa mer en detta jag redan hunnit skriva. Plus att jag knappt ser datorskärmen längre; två orsaker, trött som satan, och så börjar jag bli blind ( mamma jag behöver glasögon)
nej nu får de vara nog. skriver nog mera imorgon ... lovar att inte vara lika bitter...
pussar och kramar från iskalla Indiana
bday weekend
Hej sverige.
Söndag kväll... bästa dagen för bloggskrivande.. eftersom man sovit hela dagen och oftast inte ska iväg eftersom de e skola imorgon. Fast fika och girltalk ikväll senare med Sam då hon e färdig med dejten sin.
Jag har haft en underbar, helt suverän, super helg :) Så därför har dagens sovande varit välbehövligt.
I fredags bar det av till Orlando, Sam hämtade upp mig vid 5 snåret, och vi åkte först till Mall millenia, där shoppades de ngn timme på forever 21, oh herregud vad jag älskar den affären!
Efter det bar de av till hotelrummet vi hyrt, där väntade våra homeboys. Vi hade fixat hotelrum bokstavligt talat mitt emot klubben vi skulle till, vilket var mkt snajsigt.
Super trevlig kväll med mycket dans och äventyr. Hela kvällen bar jag även en liten tiara jag fått av Sam, och på den löd orden "Birthday Bitch", pga detta följde många grattishälsningar och gratis drinkar i baren.
Dagen efter sov vi tills städerskan sparkade ut oss.. och därefter var de på med solglasögonen (även fast de var målnigt) , några huvudvärkstabletter, och målet var mat och kaffe.
Anlände hemma i melbourne vid två-tre snåret, en dush och powernapp senare var man som ny igen. Wes hämtade upp mig och så bar det av till annan fest. Rätt lugn men trevlig kväll, mycket nya människor. Kvällen avslutades med TacoBell vilket nog är godaste snabbmaten man kan hitta i staterna... fettigt som satan... but soooo worth it!
Skola imorgon... i don´t want to! men blir utcheckad vid 11 för lunch med Korri, Matt and Chad... så de gör nog dagen lite bättre. Sen träning, nu när fotbollssesongen är över så har jag börjat med friidrott... skoj, men dra ballen i gruset vad träningsvärk jag haft, har haltat i en vecka, och de påverkade definitift mina danskunskaper i fredags.
Värdmamman linda åker till Indiana i två veckor på tisdag, så kommer bli mkt burkmat för mig och värdfarsan eftersom ingen av oss är särskilt förtjusta eller kunniga i att laga mat. Även han åker bort på affärsresa i några dagar, så kommer ha huset för mig själv i några dagar.. känns bra att de litar så pass mkt på mig vid de här laget. Och lindas enda visdomsord var; No parties!
De tänker jag följa, men några kommer nog över på tisdag, har fått igång vårat hottub nu, så ska bli snajsigt!
Jag och min älskling Sam
puss och kram till er alla.
och tack för alla grattishälsningar på blogg och facebook
long time no writing...
Hallå i stugan.. varit ett bra tag sen uppdatering... ja, lata jag....
Vad är nytt med mig då? Ja, livet rullar på som vanligt här i the sunshine state. Fast i förra veckan var de allt annat än solskenets stat. Temperaturen var nere i 30 Farenheit, vilket är nollgradit. Och det är inte bara människorna här som ej är vana med kyla, växterna är inte heller alltför förtjusta i frost, därför har trädgården och buskarna våra varit täckta i filtar. haha, inget man ser hemma i kyliga Sverige.
Tack och lov har kylan gett upp nu, och igår var de soliga 25 grader. Yay!
Förra helgen fick jag mig även en påminnare om att jag faktiskt befinner mig i tropiska florida, och den sanna svensken inom mig steg fram. Satt i bilen med Rena och Sam, på väg hem till Rena som bor i väldigt fint område nära vattnet. För att komma till henne åker du över en låg bro, och i vattnet kryllade de av delfiner. Detta tycker jag självklart är jätteballt, men de som fick mig att totalt turist flippa ur var när vi körde upp på Renas uppfart. Utanför bildörren då vi stannar står två stora påfåglar, Svensk som jag är börjar jag skrika; "OMG IT`S A FUCKIN PEACOCK!! THERE IS TWO OF THEM!!"
Sam och Rena tittar självklart på mig som om jag är helt dum i huvudet, och kommenterar att de kryllar av påfåglar här, och att de är inget att bli till sig för. Jag fortsätter i samma höga gälla ton," I DON´T CARE, I´M SWEDISH, I HAVE NEVER SEEN PEACOCKS BEFORE, WHERE IS MY FREAKIN CAMERA, HOLY SHIT THERE IS PEACOCKS OUTSIDE THE CAR!!"
och så fortsatte jag några minuter..... ja svensk är man allt.
I söndags var de Superbowl, och då blev de lite minifest hos kompisen Bill. Superbowl är finalen i amerikanska fotbollsligan NFL, och det är så stort. För att citera Mike "ok swedish girl, i´m gonna explain to you about superbowl now.... it´s kinda like the election, no one cares until it´s down to the final two, and then the entire nation cares"
Farligt bra match iaf, och hade någerlunda ont i halsen senare efter allt skrikande. Till min stora glädje vann laget jag hejade på, och var självklart tvungen att ringa Antonia (antona hejade på de förlorande laget) Ringde iaf min darling i texas och skrek i telefon; LOOOSERS!
Har haft några händelsefulla helger fyllda med fest, äventyr och härliga vänner. Men något jag ser fram emot något så farligt mycket är kommande helgen! Då bär de av till Orlando med ett stort gäng för dans och klubbande. För den som missat den viktigaste händelsen på året, så är det att jag fyller 18 imorgon.. woohoo i´m so excited. Och vi skall därför till Orlando för att fira mig.
puss och kram
Vad är nytt med mig då? Ja, livet rullar på som vanligt här i the sunshine state. Fast i förra veckan var de allt annat än solskenets stat. Temperaturen var nere i 30 Farenheit, vilket är nollgradit. Och det är inte bara människorna här som ej är vana med kyla, växterna är inte heller alltför förtjusta i frost, därför har trädgården och buskarna våra varit täckta i filtar. haha, inget man ser hemma i kyliga Sverige.
Tack och lov har kylan gett upp nu, och igår var de soliga 25 grader. Yay!
Förra helgen fick jag mig även en påminnare om att jag faktiskt befinner mig i tropiska florida, och den sanna svensken inom mig steg fram. Satt i bilen med Rena och Sam, på väg hem till Rena som bor i väldigt fint område nära vattnet. För att komma till henne åker du över en låg bro, och i vattnet kryllade de av delfiner. Detta tycker jag självklart är jätteballt, men de som fick mig att totalt turist flippa ur var när vi körde upp på Renas uppfart. Utanför bildörren då vi stannar står två stora påfåglar, Svensk som jag är börjar jag skrika; "OMG IT`S A FUCKIN PEACOCK!! THERE IS TWO OF THEM!!"
Sam och Rena tittar självklart på mig som om jag är helt dum i huvudet, och kommenterar att de kryllar av påfåglar här, och att de är inget att bli till sig för. Jag fortsätter i samma höga gälla ton," I DON´T CARE, I´M SWEDISH, I HAVE NEVER SEEN PEACOCKS BEFORE, WHERE IS MY FREAKIN CAMERA, HOLY SHIT THERE IS PEACOCKS OUTSIDE THE CAR!!"
och så fortsatte jag några minuter..... ja svensk är man allt.
I söndags var de Superbowl, och då blev de lite minifest hos kompisen Bill. Superbowl är finalen i amerikanska fotbollsligan NFL, och det är så stort. För att citera Mike "ok swedish girl, i´m gonna explain to you about superbowl now.... it´s kinda like the election, no one cares until it´s down to the final two, and then the entire nation cares"
Farligt bra match iaf, och hade någerlunda ont i halsen senare efter allt skrikande. Till min stora glädje vann laget jag hejade på, och var självklart tvungen att ringa Antonia (antona hejade på de förlorande laget) Ringde iaf min darling i texas och skrek i telefon; LOOOSERS!
Har haft några händelsefulla helger fyllda med fest, äventyr och härliga vänner. Men något jag ser fram emot något så farligt mycket är kommande helgen! Då bär de av till Orlando med ett stort gäng för dans och klubbande. För den som missat den viktigaste händelsen på året, så är det att jag fyller 18 imorgon.. woohoo i´m so excited. Och vi skall därför till Orlando för att fira mig.
puss och kram
