anderssonmathilda

Ja, nu har jag bestämt mig, efter denna helg vill jag aldrig lämna Florida och dess värme igen. never ever again!

Som jag skrev innan så var Linda out of town, hon var i Indiana där hela hennes och Matts släkt bor. I onsdags kom samtalet att hennes faster gått bort. Så därför hoppade jag, Linda, Matt, Katrina, Korrianne och Leif in i bilen och begav oss dit för helgens begravning. Jag behövde inte följa med, men med tanke på omständigheterna så ville jag inte att de skulle behöva oroa sig om mig, helt ensam i melbourne, plus att jag ville se lite mer än bara staten Florida.

Att säga att bilresan hit var alltför lång och obekväm är en mild beskrivning. 18 timmar i bilen är längre tid än vad jag  någonsin spenderat i en liten fyrkantig låda, och min väldigt lätta klaustrofobi gjorde några framträdanden.  För att inte tala om brist på saker att göra, då de blivit mörkt och boken inte längre var läsbar, och alla förrutom chaffören somnat, var ipoden min enda räddning, har även insett att jag har aldeless för få bra låtar på den..
Även fast vi åkte Matts fina nya,bekväma mercedes,tar 18 timmar på krafterna. speciellt eftersom vi satt tre stycken inklämda i baksätet. Och efter 8 timmar börjar rygg och rumpa värka rätt ordentligt, för att inte tala om nacken då jag gjort allt för att hitta en bekväm sovställning... och för er som undrar är slutsatsen att; de går inte att sitta/ligga bekvämt i en fullpropad bil...

Jag kan berätta för er att Indiana är kallt... alltför kallt. Har jag blivit bortskämd med Floridavärme? Bör jag stänga truten eftersom ni där hemma har de redigt kallt för tillfället? Ja, förmodligen båda två. Men nu är så fallet att jag befunnit mig alltför länge i Florida för att klara av annat än 60F  utan att skaka av kyla. 
Då vi gjorde vårat första stop i Georgia ( för er som inte vet ligger Georgia ovanför Florida),  alltså,då jag lämnade bilen redan i första staten efter Florida skrek jag rätt ut av kyla! De blev inte bättre desto mer norrut vi kom. I Kentucky sprang jag i cirklar runt bilen utropandes" I´m never going back home to sweden, I´m staying with you guys forever, you are never gonna get rid of me!"
Floridabo som man nu även blivit äger jag inga varma kläder... varma kläder ja, men tillräckligt varma kläder för att klara av Indiana kyla och snöstorm... nej...
Annat än flipflopp äger jag inte heller... därför har min outfit bestått av senaste dagarna; svarta ballerinaskor med vita strumpor i ( enligt katrina påminner de om michael jackson). och alla någerlunda varma kläder jag äger har varit på... lager på lager har blivit min räddning.

oj, blev visst lite alltför pessimistiskt inlägg idag. jag som tänkt berätta om allt annat helgen innebärit förrutom kyla och jobbiga bilfärder. Men inser att nog igen orkar läsa mer en detta jag redan hunnit skriva. Plus att jag knappt ser datorskärmen längre; två orsaker, trött som satan, och så börjar jag bli blind ( mamma jag behöver glasögon)
nej nu får de vara nog. skriver nog mera imorgon ... lovar att inte vara lika bitter...

pussar och kramar från iskalla Indiana