tjoooooobre
herregud vad seg jag är på att uppdatera... och jag vet de själv.. tänker alltid, nu måste jag uppdatera bloggen, men har alltid något annat spännande för mig.
Ja, shit de har gått två veckor, mycket hinner hända på två veckor.
juste skulle berätta om min Indiana vistelse.
När jag var där kom jag på så mycket att skriva, men minnet är väla inte det bästa hos mig.
Som ni säkerligen förstod i förra inlägget var Indian aldelles för kallt för min del, och bilfärden mycket smärtsam.
Då vi anlände fredag morgon begav vi oss till "mormorn", som bodde i ett sött litet hus. En lång powernapp och dush senare var man som ny igen. Vi åt lunch med hela tjocka släkten, vilket var mycket trevligt eftersom detta var första gången jag träffat släktingar till min värdfamilj. Efter lunch checkade jag, Korrianne och Matt in på hotel där vi skulle bo följande två nätter. Vi gjorde iordning oss, och klädde oss konservativt i svart, eftersom kl 5 skulle vi på vaka. En vaka är att alla sörjande samlas på begravningshemmet. Där finns ett stort rum, utpyntat med massa blommor, och bilder som förklarade Dororthys livshistoria . (dorothy, som gick bort är lindas faster)
I mitten av rummet står en hennes kista, och här i staterna kör man med öppen kista, alltså låg Dorothy iklädd sina favoritkläder, rosa kofta med guldknappar, håret var iordning och hon var ordentligt sminkad. Jag har aldrig sett en död människa förrut, och det som tog mig mest var hur levande hon såg ut, som om hon när som helst skulle sätta sig upp, gäspa och fråga efter sina glasögon.
Efter några timmars vaka bar de av till middag, sen vidare till hotellet.
På lördag förmiddag var själva begravningen, vilket var en lång procedur både utanför och innanför kyrkväggarna.
Inte alltför spännande eller händelserik helg, med tanke på omständigheterna. De var lugnt och chill.
På söndag bar de av hem igen, och jag såg inte fram emot att göra om denna smärtsamma, och alltför långa bilfärd....
därför efter sex timmar på vägen tog jag saken i egna händer... hade mig en dejt med Korriannes uberstarka sömntabletter.. ja vad kan jag säga, jag var avdäckad resten av vägen hem, plus följande nästa dag...starka grejer värdsyrran tar. haha
Annars rullar livet på aldelles prima för min del, allt går bra i skolan, förrutom att jag är aldelles för lat, har förövrigt lärt mig sova sittandes, vilket kommer väl till pass i min american economics class.
Helgerna har varit super, speciellt denna helg då massa från college varit hemma, vilket har innebärt fest hos Rena både fredag och lördag.
Helgen innan var jag på fest i ett enormt mansion. Där befann sig ett gäng kanadänsare... och de gjorde mig rikstokig och total patriotisk då de frågade mig ; "so do sweden have a good hockey team?"
Fick de att skämmas rätt ordentligt då jag vrålade ut ; "who the fuck do you think play you guys in the freakin world cups finals!!!!?!".
haha
puss och kram
Ja, shit de har gått två veckor, mycket hinner hända på två veckor.
juste skulle berätta om min Indiana vistelse.
När jag var där kom jag på så mycket att skriva, men minnet är väla inte det bästa hos mig.
Som ni säkerligen förstod i förra inlägget var Indian aldelles för kallt för min del, och bilfärden mycket smärtsam.
Då vi anlände fredag morgon begav vi oss till "mormorn", som bodde i ett sött litet hus. En lång powernapp och dush senare var man som ny igen. Vi åt lunch med hela tjocka släkten, vilket var mycket trevligt eftersom detta var första gången jag träffat släktingar till min värdfamilj. Efter lunch checkade jag, Korrianne och Matt in på hotel där vi skulle bo följande två nätter. Vi gjorde iordning oss, och klädde oss konservativt i svart, eftersom kl 5 skulle vi på vaka. En vaka är att alla sörjande samlas på begravningshemmet. Där finns ett stort rum, utpyntat med massa blommor, och bilder som förklarade Dororthys livshistoria . (dorothy, som gick bort är lindas faster)
I mitten av rummet står en hennes kista, och här i staterna kör man med öppen kista, alltså låg Dorothy iklädd sina favoritkläder, rosa kofta med guldknappar, håret var iordning och hon var ordentligt sminkad. Jag har aldrig sett en död människa förrut, och det som tog mig mest var hur levande hon såg ut, som om hon när som helst skulle sätta sig upp, gäspa och fråga efter sina glasögon.
Efter några timmars vaka bar de av till middag, sen vidare till hotellet.
På lördag förmiddag var själva begravningen, vilket var en lång procedur både utanför och innanför kyrkväggarna.
Inte alltför spännande eller händelserik helg, med tanke på omständigheterna. De var lugnt och chill.
På söndag bar de av hem igen, och jag såg inte fram emot att göra om denna smärtsamma, och alltför långa bilfärd....
därför efter sex timmar på vägen tog jag saken i egna händer... hade mig en dejt med Korriannes uberstarka sömntabletter.. ja vad kan jag säga, jag var avdäckad resten av vägen hem, plus följande nästa dag...starka grejer värdsyrran tar. haha
Annars rullar livet på aldelles prima för min del, allt går bra i skolan, förrutom att jag är aldelles för lat, har förövrigt lärt mig sova sittandes, vilket kommer väl till pass i min american economics class.
Helgerna har varit super, speciellt denna helg då massa från college varit hemma, vilket har innebärt fest hos Rena både fredag och lördag.
Helgen innan var jag på fest i ett enormt mansion. Där befann sig ett gäng kanadänsare... och de gjorde mig rikstokig och total patriotisk då de frågade mig ; "so do sweden have a good hockey team?"
Fick de att skämmas rätt ordentligt då jag vrålade ut ; "who the fuck do you think play you guys in the freakin world cups finals!!!!?!".
haha
puss och kram
Kommentarer
Trackback
